Sjukhemmet
tariatet i Norge."   Ulrika Stahre, Aftonbladet  

 


  "Du åldras. Du slår av på takten. Du höjer ljudet på Tv:n och klagar på

  pensionen. Världen krymper och din kropp krymper med den. Sedan en dag

  så kraschar du. Har du tur så kraschar du ordentligt på en stilla skogs-

  promenad    då hjärtat bara slutar slå, huvudet fylls av sepiatonade vykort från

  ett långt och lyckligt liv, och det sista du ser innan ögonlocken sluter sig är

  några vita moln som flyter över en annars klarblå   himmel. Det är ett alternativ

  Kraschar du inte fullt lika hårt hamnar du   i ett läge där du inte längre kan ta

  hand om dig själv, och då landar du   mest troligt på ett alternativt boende med

  andra människor som inte   heller kan ta hand om sig själva - det är där jag

  kommer in i bilden. Jag   passar på dig. Jag gör det du inte klarar själv. Jag är

  mannen som kom mer springande när du ringer på hjälp. Jag är blöjbytaren.

  Jag är handen   som tvättar ryggen. Jag är han som matar dig, och jag är han

  som mäter  dina kroppsvätskor. Jag är det ständigt sviktande tålamodet. Jag är

  mannen som dansar med demens. Jag är - kort och gott - vårdbiträdet.


  "Romanen är en handfast och flyhänt vardagsskildring, inte helt utan

  komiska - och tragiska - inslag.  Det är en medkännande och existentiell

  skildring av gränser, mellan språken, mellan äldre och yngre, dementa och

  icke-dementa. Och förstås en skildring av det svenska proletariatet i Norge."


  Ulrika Stahre, Aftonbladet


  Läs hela recensionen här


 





Sjukhemmet